Kropp och själ - fri dansgrupp frammanas ur arkiven

1970-talet var det årtionde när fria dansgrupper började etableras i Göteborg. Kropp och själ var en av dem. 

Kropp och själ (1977-1980)

Den fria dansgruppen Kropp och själ bildades 1977 av pedagogen och koreografen Iskra Ring (då Kovasevic) och en samling dansare med olika bakgrund. Iskra (jag använder förnamnet för att få en personlig ton, inte för att nedvärdera henne) berättar att några tidigare hade tränat på Stora Teaters balettskolan, ett par var knutna till teatern utan att vara fast anställda, och några kom från Balettakademien (i Göteborg). De flesta av dansarna tog Iskras öppna klasser på Balettakademien som etablerats i Göteborg 1967, eller på Danshuset som öppnat 1976. Både Balettakademien och Danshuset låg vid denna tid på Friggagatan.[1] Det skulle vara intressant att få tillgång till flera fotografier från dessa miljöer - kontakta mig gärna om ni har bilder! Bilderna hjälper dem som var med att minnas en livlig, viktig men i historieskrivningen och de officiella arkiven närmast osynlig danshistoria.

Iskra kom före detta Jugoslavien. I Sverige hade hon studerat dans på Balettakademien och Statens danshögskola i Stockholm. Hur kunde då denna unga jugoslavisk-svenska danspedagog få idén att bilda en fri grupp? Iskra berättar att hon att hon såg "många duktiga dansare som tränade dagligen utan något mål" och att hon tyckte att det var synd att deras dans inte kunde nå utanför studion. Här kan jag nämna att samtliga fyra dansare, Eva Ingemarsson, Gunnel Johansson, Gun Lund och Gunilla Witt, som skulle komma att bilda Rubicon - detta skedde 1978 - var med i Kropp och själ. Även Joachim Berntsson, som medverkat som dansare i många av Rubicons föreställningar var med i Kropp och själ. 

Professionalisering utanför institutionerna

I ett odaterat pressklipp rubricerat "Kropp och Själ - fri grupp ger inblick i dansens värld" beskrivs gruppens målsättning: "Vi vill visa att det finns dansande människor utanför institutionsteatrarna, att dans är ett nöje och ett kontaktmedel, ett sätt att umgås."[3] Enligt Iskra var den bärande idén bakom bildandet av gruppen var att sprida dansintresse bland allmänheten. I detta speglas tidens politiserande fokus på demokratisering av konst och mera precist dans: genom att uppsöka miljöer - som fritidsgårdar i förorterna - utanför de traditionella institutionsteatrarna skulle dansen bli mera inkluderande och tillgänglig för alla.

Iskra berättar att Kropp och själ erbjöd "kortare dansföreställningar på stadens skolor". Hon berättar att "gymnasier var viktiga, vi hade ofta föreställningar på olika skolor som hade scen, stor aula eller stora gymnastiksalar, och ålderdomshem var platser vi ofta besökte. Vi turnerade även utanför Göteborg, till mindre samhällen som Kungälv, Marstrand, Alingsås och flera."

När jag intervjuar Gun Lund berättar hon att det var Gunnel Johansson som hade bra kontakter med skolor och ålderdomshem, något som förstås var ovärderligt för möjligheten att nå ut med dansen.[4] Kostymerna sydde Kropp och själs medlemmar själva, eller så inhandlades de i Dansbutiken, ytterligare en plats som har betydelse för dansens infrastruktur i Göteborg. Iskra beskriver hur dansarna var klädda i "vackra tunikor, vackra kortare och längre kjolar, och färgglada dräkter". När det gäller scenografi och rumslig inramning använde de sig av det som de olika lokalerna erbjöd i form av ljus och scenografi.

Precis som hos Marchant Dance Theatre (som jag hoppas kunna skriva en utförlig forskningsartikel om) finns det hos Kropp och själ en anti-elitistisk strävan: dans är inget upphöjt och konstigt, utan en naturlig del av det sociala livet, och något många kan gilla. När Kropp och själ beskrivs som en "fri grupp" förstärks kopplingen till tidens utåtriktade nytänkande inom dansen. Men vad var det för dans som gruppen visade fram, och hur mottogs dansarna? Iskra berättar att hon koreograferade "rent klassiska variationer, karaktärsdans, flamenco, moderna rättare sagt neoklassiska" danser.

Ett dansprogram som Kropp och själ arrangerade på Göteborgs stadsbibliotek bestod av två avdelningar, en pedagogiskt betonad del där korta varianter av olika övningar från den dagliga dansträningen visades upp, och en del som hade ett berättade innehåll. Den berättande delen bestod av en fri komposition som gestaltade en historia om Balder, en gud i fornnordisk mytologi. Swedberg, som recenserade gruppens framträdande var positiv, vilket rubriken "Beundransvärt!" tydligt visar. Swedberg skriver:

"Det var ett opretentiöst program där man gav sin publik en stunds upplevelse av musik och rörelse som samtidigt berättade lite om olika dansformer. De unga dansarna genomförde sin föreställning med beundransvärd ambition. Inga choser, inget publikfrieri. Rakt, rent och självklart." [5]

Iskra minns att alla dansarna gärna hjälpte till att göra research i arbetet med Balder, men att Gunnel var särskilt aktiv. Detta skedde i en tid före Internet, och blev en spännande utmaning för gruppen. Det som enligt Iskra intresserade dem var "Balders godhet, och hans humana, ödmjuka, respektfulla relation till medmänniskan". I föreställningen infogades "drömscener med Loke, det onda väsen som Balder ofta drömde om och som till slut hade med Balders död att göra". Idag tycker Iskra att hon koreograferade verket på ett ganska traditionellt sätt. Hon var ju ung, och uppfostrad inom Vaganovaskolan. Detta innebar att "verket innehöll gruppscener, festliga torgdanser, kärleks-pas de deux (dans för två), drömscener med konflikter, slagsmål, grupperingar med mera". 

Arkivfragment och minnen

Jag har inte lyckats hitta någon information om Iskra Ring och Kropp och själ i Teatersamlingarna på Göteborgs stadsmuseum, vilket har att göra med att gruppen verkade utanför de etablerade institutionerna. Iskra berättar att gruppen hade ett mindre stöd från kommunen, så undersökningar i kommunens arkiv kan kanske ge mera information. Dessutom sätter uppsökande verksamhet spår i form av sådant som brev, informationsblad och kanske annonser och information i pressen. När dagstidningar digitaliseras (som exempelvis skett med vissa norska och finska tidningar) kan sådant som namn i annonser plötsligt bli sökbart. Tyvärr har Göteborgspressen ännu inte digitaliserats för den tidperiod som är aktuell här.

Iskra beklagar att hon inte har några inspelningar från gruppens föreställningar, men det var en kostsam procedur att köpa eller hyra en videokamera på 1970-talet. Kanske kan det ändå finnas fotografier någonstans. Ett annat skäl till att det är svårt att hitta material om Kropp och själ är att repertoarlistorna i Teater i Göteborg 1910-1975 upphör just 1975.

Båda de ovan nämnda pressklippen innehåller ett foto på de medverkande dansarna och Iskra, taget i gruppens träningslokal på Friggagatan. Totalt finns tretton personer med på bilderna. De är inte nämnda med namn, men jag har försökt få fram så många namn som möjligt. Dansarna var medskapande i verken och de ingick i den lokala dansgemenskapen på olika sätt. Detta är de namn som hittills kommit fram: Marie Andersson, Joachim Berntsson, Kate Holmberg, Eva Ingemarsson, Anita Johansson, Gunnel Johansson, Glenn Källén, Gun Lund, Maja Tibbling, Mayvor Thorin och Gunilla Witt. Några dansare saknar efternamn, men det är "Ingela framför Gun och Marie-Louise bakom Eva" - jag återkommer när mera information kommit in.[6] Hör gärna av dig om du har information att bidra med!

På väg mot Rubicon

I ett av pressklippen, det rapporterar från en pressinformation som hölls före gruppens framträdande i Stadsbiblioteket, beskrivs dansarna som "amatörer". Samtidigt framgår det att flera av dem har mångårig dansutbildning; de är på gränsen till att vara professionella dansare. Detta är viktigt och markerar ett skifte i Göteborgs dansliv. Det är inte längre nödvändigt för en person som vill bli dansare att utbilda sig på Stora teaterns balettelevskola. Det finns andra möjliga vägar; dansträning på Balettakademien och Danshuset kan leda till ett dansjobb. Klippet nämner att det i gruppen finns en "gymnastiklärare och en psykolog". Bakom detta döljer sig Gun Lund och Gunnel Johansson. De har redan yrken, men samtidigt växer tanken att de skulle kunna bli professionella dansare och koreografer. Vid den här tiden började också det som kallas för "dansares dagliga träning" vilket gjorde att många slapp träningspassen på kvällstid. Det sker med andra ord en professionalisering av det lokala danslivet.

Den dans som Kropp och själ stod för passade inte riktigt de dansare och koreografer som kom att bilda Rubicon. Gun Lund minns särskilt de tillfällen när gruppen uppträdde på ålderdomshemmen. "Där fanns det gamla gubbar, de trodde att dansarna var änglar", säger hon. Dräkterna bidrog till att intrycket kunde bli "himmelskt" eller kanske man kan säga "balettaktigt". I våra samtal återkommer Gun Lund till att de dansade i sådant som "skira ljusblå dräkter" och att detta kändes svårt för henne, som då var 35 år, och kände sig obekväm i de kläderna. Detta förstärkte längtan efter något annat. Gunilla minns att det som gjordes inom Kropp och själ inte var i linje med hennes dansintressen. De fyra dansarna började tala sig samman om att bilda en egen fri grupp. Framför allt handlade det om att samla mod, dels för att alls våga bilda en grupp, dels för att konkret berätta för Iskra att de bestämt sig för att lämna Kropp och själ. I samtalen är känslan av att ta steget, och svårigheten de orsakade för Iskra är kvar, fortfarande laddat och detta förmedlas till mig genom tid och rum.

Bildkälla: Bilden är hämtad från ett pressklipp rubricerat "Kropp och själ - fri grupp ger inblick i dansens värld", i Iskra Rings privatarkiv. Odaterat klipp, ingen tidning angiven. Foto Bengt Magnuzon.

[1] Epostintervju och korrespondens med Iskra Ring 7-23 augusti 2016. Det förekommer olika uppgifter om var gruppen repeterade. Efter en diskussion i Facebook (med bland andra Joachim Berntsson (helt säker på att gruppen repeterade på Danshuset), Iskra Ring och Barbro Carelius Hallgren, och efter att ha konsulterat en artikel av Brit Swedberg, ("Beundransvärt", odaterat klipp, troligen ur Göteborgs-Tidningen, tidigt 1977, Iskra Rings privata arkiv) väljer jag att i nuläget låta frågan vila. Det som framförallt är viktigt att betona  är hur livaktiga dansmiljöer både Balettakademien och Danshuset var, och hur dansträningen och dess pedagoger skapade minnen som är mycket levande idag. 

[2] Brit Swedberg, "Beundransvärt", odaterat klipp, troligen ur Göteborgs-Tidningen, tidigt 1977. Iskra Rings privata arkiv.

[3] "Kropp och Själ - fri grupp ger inblick i dansens värld", odaterat klipp, ingen tidning angiven. Iskra Rings privata arkiv.

[4] Gun Lund, 13 januari 2014.

[5] Swedberg, 1977.

[6] Tack till Iskra Ring, Joachim Berntsson och Gun Lund för uppgifter om namnen.