Nyårsblogg: Delaktighet som forskningsperspektiv

31.12.2017

Det är nyårsafton, en dag när löften för det nya året formuleras. Snart ska Krister Henriksson recitera Tennysons "Ring klocka ring" (Ring Out Wild Bells). För det nya året vill jag ringa in delaktighet, som sätt att tänka, agera och forska. 

I DADD är min forskningsuppgift att granska processen när Göteborgs stadsmuseum samlar in arkivmaterial från "fria" (utominstitutionella) dansgrupper. Jag gör detta utifrån ett delaktighetsperspektiv. Men vad innebär det att forska utifrån ett delaktighetsperspektiv? På vilka sätt är detta perspektiv viktigt och användbart? Hur gör delaktighetsforskning skillnad? Det här blogginlägget handlar om delaktighet som forskningsfält och -praktik, och tar upp både positiva och negativa aspekter av begreppet.

I Svensk ordbok (2009) definieras delaktighet som "aktiv medverkan", vilket både medför ansvar och en känsla av att vara till nytta. Det är lätt att tänka på delaktighet som något positivt och eftersträvansvärt, men begreppet kan också förknippas med en problematisk godhetsretorik. Med andra ord räcker det inte att använda delaktighet som övergripande benämning i forskning och konstskapande. För att delaktigheten inte ska urvattnas, bli naiv och förtryckande, behöver den göras medveten, hållas aktiv och skapas i dialog med andra. Forskningsfältet är stort och varierat. Här nedan skriver jag om vad jag inspireras av och har som utgångspunkt i DADD.

Arkivarien och arkivforskaren Anna Sextons doktorsavhandling Archival activism and mental health: Being participatory, sharing control, and building legitimacy är min huvudkälla och centrala inspiration. (1) Sexton reder ut och utmanar delaktighetsperspektivets retorik utifrån tre arkivrelaterade teman: kontroll, legitimitet och aktivism (engagemang som kan leda till förändring). Hon gör detta genom att aktivt delta i och samtidigt granska processen att skapa ett arkiv bestående av alternativa berättelser om hur människor med psykiska problem tillfrisknat. I min gransking av Stadsmuseets insamlingsprocess, en process som jag också själv aktivt deltar i, har jag utgått från Sextons frågor, men anpassat dem till dansarkivets problem: Vem kontrollerar insamlingen och skapandet av dansarkivet? Vem kontrollerar den kunskapsproduktion som dansarkivet resulterar i? Vad i processen och det resulterade dansarkivet kan ses som "delaktigt"? Legitimitet är en central aspekt i dansarkivet. Hur skapas, förhandlas och utmanas legitimitet i och genom insamlingsprocessen och dess resultat? Hur ser förutsättningarna för legitimitet ut i olika sammanhang och roller? Ett tredje frågekluster gäller aktivism: I vilken utsträckning är aktivt engagemang en nödvändig förutsättning i arbetet med ett arkiv vars mål är att öka dansens närvaro och kunskapen om den i samhället?

Sextons avhandling avslöjar hur olika världsbilder krockar i det praktiska arbete som styrs av olika föreställningar om delaktighet. Hon reflekterar över sin arbetsprocess och redogör för hur plågsam den kan vara när hennes olika roller som akademiker, yrkeskunnig arkivarie och inkännande nära samarbetande person (även vän) krockar. Jag känner igen något liknande från de dansforskningsprojekt jag varit och är med i. I en serie workshops (Dance as Critical Heritage 2013-15) var det uppenbart att konstnärliga forskare, koreografer och akademiker från humaniora (som jag) hade olika världsbilder med sig in i arbetet, och att detta skapade både friktion och genererade nödvändigt nytänkande. För mig gjorde delaktighetsperspektivet, i Sextons version, det möjligt att begreppsliggöra och analysera det som skedde utan att fastna i omöjligheter. Arbetet blev mera etiskt medvetet, men också mera tidskrävande (det pågår fortfarande).

En av de utövare från dansfältet som jag samarbetet med sedan 2013 är koreografen och doktoranden Marika Hedemyr. När vi träffades för ett möte i december 2017 diskuterade vi delaktighet och utbytte texter om detta. I artikeln "Why does 'participatory' make me shiver? Proposing a decolonial practice for participatory work" (No 7 (2017): Nordes 2017: DESIGN+POWER, www.nordes.org) påpekar Hedemyr att delaktighet ibland används på sätt som är både naiva och förtryckande - det vill säga motsatsen till ett kritiskt delaktighetsarbete. (2) Med hjälp av postkolonial teori och empiriska exempel hämtade från konst och designfälten drar hon slutsatsen att det behövs en checklista för att delaktighetsperspektivet ska bli kritiskt medvetet. Listan är värd att citera i sin helhet, reflektera över, och ringa in 2018 med:

"-Who is funding this project and what do they want to get out of this project?

-Who has initiated this project and why is it to be done?

-Who are the subjects?

-Who in this room is paid while participating, who is not?

-What does participation actually mean in this project?

-Can a participant decline to continue?

-Are there options to re-negotiate how the project is set up?

-What am I doing here?

-Who is profiting from the knowledge production created?

-What kind of language is used for the people and places involved?

-Are my ethics and moral compatible with the project? If not, do I stay and work for a change or do I leave?

-What is "here", what is "there", and which spaces are talked about as "empty"?

-Are the words empowerment or creativity used to mask a form of exploitation?

-Is this project creating a real change, or just a temporary relief and fun?

-What/who is exploited during the project?

-What does it mean to be a token in this project?

-Where do I/we get from here?

- When can I rest?" (Hedemyr 2017, 4)

Frågorna länkar fint in i Sextons arbete, och är, föreslår jag väl värda att fundera över och arbeta med för alla inblandade parter i DADD. Fortsättning följer. God nytt år!

PS. Någon gång i början på 1980-talet dansade jag tryckare med Krister Henriksson på en nyårsfest i en lägenhet på Fersens väg i Malmö. Det var ett fint sätt att umgås, så jag vill också ringa in social dans och ömsesidig dansant sensualism för det nya året! 

Referenser

(1) Anna Sexton, Archival activism and mental health: Being participatory, sharing control, and building legitimacy, UCL doctoral thesis, 2015. (https://discovery.ucl.ac.uk/1474368/)

(2) Marika Hedemyr, "Why does 'participatory' make me shiver? Proposing a decolonial practice for participatory work", No 7 (2017: Nordes 2017: DESIGN+POWER, www.nordes.org.