Hål i väggen – digital danskonst

09.03.2018

Det skymmer, snön ligger kvar på träden, jag hostar, nyser, snyter mig och försöker hitta olika sätt att ligga bekvämt och läsa. En ynklig och igenkännbar koreografi. Honung och varmt te. Kroppen blir verklig, real, på ett påtagligt och rätt så obehagligt sätt.

Hélène Cixous skriver i "The Place of Crime the Place of Pardon" om jord och kött, och om behovet av väggar där heliga meddelanden kan skrivas. Hon skriver att vi inte besöker teatern och våra hjärtan tillräckligt. Vi lever utanför oss själva, säger hon, i en värld där väggarna ersatts av tv-skärmar. Vi har förlorat substansen, tjockheten; vi tror att nyheterna är våra egna tankar. Cixous skrev texten 1987. Sedan dessa har världen förändrats och blivit digital och global. Vi sitter numera ihop med våra tunna lysande telefoner, skärmar, plattor, datorer och så vidare.

Jag läser vad Dorita Hannah (2017) säger om teater, performance och konstaktioner som både använder sig av och gör upp med vår tids digitala teknologi, de mediala flödena och stormarna. Digitala liveprojektioner som visas på båda sidorna av en mur som brutalt separerar två områden och dess invånare skapar ett virtuellt men ändå mycket påtagligt hål i muren. Muren blir transparent, ett hål uppstår där människor ser varandra, interagerar, protesterar med det imaginäras hela kraft. Muren, detta brutala objekt, blir i Artists Without Walls projekt för en stund ett digitalt gränssnitt och en scenografisk aktör i ett politiskt rum.

Här i Göteborg har koreografen Benedikte Esperi i konstprojektet KOREOARTscape (2017) använt projektioner för att skapa ett slags digitala hål i olika väggar och andra underlag i staden. I dessa virtuella hål framträdde historiska fragment, berättelser, rörelser. Där talade det förflutna med nuet, de döda med de levande. Jag var inbjuden av Benedikte att tala om hennes arbete. Det var på Göteborgs stadsmuseum. Vi var inspirerade, vi talade om arkiv, vi skapade nya arkiv. Vi borde, tänker jag nu, tala mera, och tala om hålen i väggen. Det handlar om det där med att besöka våra hjärtan, som Cixous skriver om.

Källor

Hélène Cixous, (1995), "The Place of Crime, The Place of Pardon", Twentieth Century Theatre Reader, red. R Drain, London och New York, Routledge, s. 340-344.

Benedikte Esperi, KOREOARTscape, https://vimeo.com/243509271, samt https://vimeo.com/247718205 (2018-03-09)

Dorita Hannah, "Scenographing Screen Space: Bearing Witness and Performing Resistance", Scenography Expanded: An introduction to contemporary performance design, Bloomsbury, London och New York, 2017, s. 39-60.

Bild: Stillbild (skärmdump) från https://vimeo.com/247718205.