Gräv där du står - Sven Lindqvists relation till dans

27.04.2018

I år, 2018 fyller Sven Lindqvists banbrytande manual Gräv där du står: hur man utforskar ett jobb (1978) 40 år. Hans bok, som handlade om hur arbetare kan skapa sin egen historia,  har inspirerat mig att "Dansa där vi gräver", det vill säga arbeta tillsammans med dansare för att skapa en "dansarbetarnas" historia. Men vad tänker Sven Lindqvist om dans?

Den 23 februari 2016 intervjuade jag Lindqvist i hans hem på Bellmansgatan i Stockholm i samband med ett forskningsprojekt om Gräv där du står. Jag hade av nyfikenhet tagit med mig några rader av koreografen med mera Efva Lilja från hennes bok Förstår du vad jag inte säger? Om dans som samhällsomstörtande kärleksförklaring (Ellerströms 2012). Lilja skriver "Tack till Sven Lindqvist som gav mig mod (när det tröt), värdefulla råd och redskap för mitt skrivande." Vad var det egentligen som Sven (det får bli förnamnet här, eftersom det känns för opersonligt med Lindqvist) hade bidragit med? 

En bit in i intervjun, eller hellre samtalet, frågade jag Sven om jag kunde få ställa en fråga om dans (som inte var huvudämnet för vårt möte). Han sade ja till det. Tidigare under samtalet hade jag försök styra in mot dansen, men inte lyckats. Nu hade Sven uppenbarligen haft tid att tänka och hitta sig själv i relation till dans. Han berättade två "danshistorier" för mig. Vårt samtal spelades inte in, men jag antecknade flitigt och skrev fram berättelserna senare samma kväll. Här kommer de i en lite kortad version:

Två danshistorier

När Efva Lilja var rektor för danshögskolan hade hon av något skäl inte någon lägenhet så Agneta Stark [Lindqvists partner] röjde ur kontoret så att Efva kunde bo där. Efva, som arbetade på en text (eller bok) frågade om Sven kunde läsa den och ge henne några råd. Han svarade att han bara hade tid för en snabb genomläsning och "ruff"reaktion. Han levererade sin läsning och hon fann den användbar, därav tacket i boken.

Något specifikt intresse för konstnärlig dans har inte Sven, men han nämnde umgänge med några vänner, koreografen Mats Ek och hans fru dansaren Ana Laguna. Sedan sade han att dans (inte konstnärlig utan social dans) var ett trauma i hans liv. Han tillbringade tre år i Börje Nilssons dansskola för att lära sig pardanser som foxtrot för att kunna dansa med flickor - eftersom detta enligt Sven var det enda sättet som man kunde träffa flickor på.

Byggnaden, sedan länge riven, som låg nära centralstationen. Under danslektionerna led Sven av "orörlighet, stelhet och fruset hjärta". Han kunde uppfatta takt och rytm, men inte koordinera dem med rörelse. Situationen var fruktansvärd. Sven gav upp. Men på Södra Latin, skolan han gick på (och där även jag gått, fast senare), fanns en tjej som "alla var intresserade av". Sven började skriva glödande kärleksbrev till henne, och lyckades så småningom vinna hennes hjärta.

Han kände att om han "kunde skriva till sig en sådan kvinna", så kunde han erövra världen med ord. Den sociala dansen, det intensiva misslyckandet, finns i detta som en osynlig med närvarande skugga, som jag tror ger de skrivna orden kraft, lust och precision. Sven berättar att brevskrivandet gav honom självförtroende, känslan av att allt är möjligt, som är nödvändig om en författare ska våga lämna upptrampade stigar och pröva att skriva en ny slags litteratur, som till exempel Gräv där du står.

Det brottsliga antecknandet

Mina handskrivna anteckningar från dansdelen av samtalet med Sven finns på en kopia av Efva Liljas tackord. Sven kommenterade mitt intensiva antecknande med en historia om Ingmar Bergman, som besökte Södra Latin för att tala om sin film Gycklarnas afton. Sven antecknade intensivt, och när Ingmar såg det blev han omedelbart rasande (inte en långsammare process), och sa att "det är ett brott att anteckna på det viset". Efter anekdoten lade Sven till att han inte hade något emot att jag antecknade viktiga saker och upplevelser. Jag minns händelsen, och tänker på tango, snabba vändningar, stiliserat våld, men också ett slags kreativ precision. Text som dans, dans som text, längs nya vägar.

Jag antecknade mycket mera än det jag publicerat här. Allt finns kvar i mitt arkiv. Handskrivna inskriptioner, följda av datorburna bearbetningar, och minnen i mitt medvetande och min kropp. Skälet till antecknandet var att intervjusituationen var laddad med för mig okända faktorer. Den blev också koreografiskt laddad, och detta intresserade mig som forskare.

Sven, född 1932, hade svårt att gå på grund av en muskelsjukdom, och även om han var klartänkt och skarp, kunde den fysiska utmattningen göra att han liksom slocknade. Mitt minne av samtalet är kopplat till detta turtagande mellan tänkandets intensitet och kroppens brutala villor - inte minst för att jag i mina olika läsningar av Gräv där du står funnit att Svens metod är tydligt kroppsligt förankrad. Men vare sig Sven själv, eller någon av hans uttolkare har såvitt jag vet uppmärksammat detta på något fördjupat sätt.

Efter samtalet tackade Sven och jag varandra som professionella personer från var sitt yrkesområde. Vi hade ansträngt oss att förstå den andre, båda gjort våra jobb, hållit oss till våra plikter, uppträtt, gett, mottagit, och på något vis dansat. Det var utmattande, men idag när det här skrivs upplever jag att min pennas rörelser över pappret skapat inskriptioner som tycks vara av ett märkligt värde. De rör sig fortfarande.

Dansa där vi gräver - och skriva om det

Jag har använt inspirationen från Gräv där du står i mitt arbete med dansforskning i Göteborg. Se den avslutande delen i "'Dream no Small Dreams!' Impossible archival imaginaries in dance community archiving in a digital age", Rethinking Dance History, red. Geraldine Morris and Larraine Nicholas, Routledge 2017, s. 148-159.

I intervjuboken Sanningskonst av Stefan Jonsson (2018) ger Lindqvist råd om skrivande. Det är en till synes enkel lista, men väldigt användbar. Jag planerar att pröva den i det fortsatta dansgrävandet. Den finns på s. 300, och består av elva punkter: Skriv brev!, Var konkret!, Dramatisera stoffet!, Stryk jargongen!, Nöj dig inte!, Våga vara dålig!, Våga leka!, Mjölka varje dag!, Drick vatten!, Spara i anteckningsboken!, Skriv inte något annat! 

© 2017 Astrid von Rosens forskarblogg. Alla rättigheter reserverade.
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång