Dagar i dansarkivet 9. AVAB stories
Jag känner mig hedrad! Dialogen med representanter för AVAB fortsätter, och jag blev inbjuden av Olle Ohlsson att vara med i AVABs interna grupp på Facebook. Olle uppskattade mitt intresse för teknikhistoria. Kunskap om teaterteknik är centralt för att förstå mitt forskningsfält scenografi - som idag är både en praktik och ett akademiskt begrepp (nu ska jag hejda mig; mera om detta framöver...).
En berättelse om AVAB och dans kom från Lars Persson (han finns i Expansionsdatabasen, på https://expansion.dh.gu.se/person/4129). Lars skriver: "Avab var mycket viktiga även för dansen, man levererade ljusbord till Unga Atalante, ett havererade pga av all sand som sprutades in på Unga Atalante innan det fanns ett nytt scengolv på plats. 'Vad fan har ni gjort med ljusbordet?!' Sa de. Kent Flod var en legendar. Men Någon [Gert Havner, enligt programbladet] på AVAB gjorde också ljuset för 'Vid den sköna blå' med dansgruppen Rubicon på Atelierteatern(?) gamla Nationalteatern? [Ja, Nationalteatern enligt programbladet] Föreställningen börjar med dansarna liggande under stora lakan, inget annat händer på en lång stund. Ljussättaren känner trycket i publiken och säger till mig: "Vet de inte att det är dags att starta? Jag blinkar lite med ljuset ..." Jag tackar Lars Persson för detta bidrag till dans- och teknikhistorien.
Arkivforskning kan verkligen vara spännande. Jag försöker bli vän med Kent Flood på Facebook. Fortsättning följer. Genom Flood finns nämligen en koppling mellan Teater FEM (se här: https://expansion.dh.gu.se/organization/422) och AVAB.
Här ett utdrag ur Expansionsprojektets text om Teater FEM. Jag har markerat det som jag tänker kan inbegripa scenteknik på aktiva sätt. Teater FEMs första produktion hette Akt ett till tre. (Göteborgs-Tidningen 1965-11-14). I föreställningen, vars tema var auktoritetsuppror och kritik mot ytlighet, ingick pantomiminslag, tecknad film, skioptikonbilder, vardagligt språk, och musik. Ambitionen var att skapa en avantgardistisk teater i Sverige utan bindning till akademin. Gruppen var intresserad av Jerzy Grotowskis fysiska teater som dess medlemmar hade mött på seminariet på Skara Skolscen 1965. Teater FEM arbetade i framkant, uppmärksammades stort både i press och av publiken och mottogs både med avsmak och jubel. Strävan var formexperiment, tabubrott, ifrågasättande av teaterns traditionella uttryck och medel, skådespelarens roll på scenen. Förutom impulserna från Grotowski studerade gruppmedlemmarna Artaud. Teater Fem hade nakna människor på scenen, använde ett ovårdat språk, och lyfte frågor som inte fanns på dagordningen. De tog ställning i samhällsfrågor och var, enligt egen utsago, "superradikala" (från en intervju med CO Evers 2016).
Mina frågor: Vem/vilka arbetade med och drev de konstnärliga-tekniska frågorna hos Teater FEM? Varifrån kom kunskapen och inspirationen om scenografi, ljus, ljud och film, som aktiva aktörer i den sceniska händelsen? Går det att tala om en koppling till Josef Svobodas banbrytande scenografiska och teatertekniska arbeten här?